Syrsan tänkte blott på sång Sommarn lång.
Men när höstens vindar tjöto Både mygg och maskar tröto.
Hungrig var hon. Ingenstans ens den minsta matbit fanns.
Goda råd befunnos dyra. För sin granne, en fru Myra
Klagar hon till sist sin nöd: ”Låna mig en smula bröd
Över vintern: jag är just i, lite knipa. Till augusti
Gäldar jag, på syrso-ed, kapital och ränta med”.
Myrors fel är ej att slösa:”Vad har Fröken sommarn lång
sysslat med för näringsfång?” frågar hon den medellösa
”Ack jag sjöng, min bästa fru, bara sjöng som syrsor göra”!
”Sjöng Ni? Fägnar mig att höra. Då får Fröken dansa nu!”– Jean de la Fontaine (1621-1695)
Jag minns den här dikten/fabeln från när jag var barn. Och jag minns också hur jag redan i lågstadiet (och kanske redan tidigare) tyckte att den var förskräcklig.
Och nu hade jag kunnat försöka skriva en kulturpolitisk debattartikel, något ekonomiskt om hur ekonomin inom kultursfären håller på att ändras radikalt när enskilda kulturarbetare bestämmer sig för att själva lösa distributionsfrågan och utsätta ett antal mellanhänder för reell konkurrens. Eller något annat högtravande och smart.
Men jag valde att skriva en programförklaring i stället. För jag har just blivit en av de drivande bakom XtremeCreator.
Vad vill du göra som en kreativ entreprenör?
Tjäna pengar. På drömmar. Och hjälpa andra att växla in sin valuta (kreativa idéer, exempelvis) mot andra valutor som är värdefulla för dem (tid, pengar, erkännande, glädje).
I praktiken kommer det säkert att innebära att ta folk i handen och hjälpa dem att se saker på ett nytt sätt. Eller uppmuntra dem att våga göra saker annorlunda.
Och ibland är det säkert så praktiskt som att försöka hjälpa folk att hitta de lösningar som funkar för just dem, när det gäller teknik, organisation eller ekonomi.
Kolla in hela artikeln. Och känn efter lite vad detta ger för smak i munnen och doft i näsborrarna. Känner du att det väcker en känsla av nya möjligheter? Viljan att skapa? Eller känner du ett “då får fröken dansa nu”?
